Kapitel 20
Kap 20
Heart skips a beat
Jag och Eric rusade fram till Victor som låg avsvimmad på marken. Jag tänkte bara på en sak. Jag sträckte hastigt ut armen och lade två av mina fingrar på hans hals. Jag höll andan. Efter några sekunder så kände jag två dunkar, och sen två till. Jag suckade lättat.
- ”Han har puls.” Jag tittade på Eric och det såg ut som om han inte hade någon puls alls. Jag bad honom att sätta sej på bänken lite längre bort, så skulle jag ta hand om Victor. Han gick bort och jag lutade mej fram och lade mitt öra mot hans bröst.
- 'Dunk dunk, dunk dunk' Ja det där var ju ett bra tecken.
Jag lutade mej så att min mun var vid hans öra.
- ”Victor, jag vet inte om du kan höra mej, men din bror behöver dej.” Jag sneglade mot Eric som låg med ansiktet i hans famn. ”Okej, han behöver dej mycket! Om du kan höra mej nu, så måste du vakna! Eric är inte den enda som behöver dej. Jag behöver dej också. Vem annars ska hjälpa mej med skolan? Du måste vakna nu. Victor.. jag är rädd. Jag klarar inte det här. Och speciellt inte Eric. Snälla vakna.” Victors ögon spärrades upp hans kastanjebruna ögon log mot mej. Jag skrek åt Eric att komma och höll Victors hand så hårt att jag nästan bröt den.
- Asså seriöst jag var så rädd! Mitt hjärta hoppade några slag och..” Jag kunde knappt prata.
Victor fnissade åt mitt beteende.
- ”Kom så går vi hem.” Eric och jag började gå, men inte Victor. Vi tittade bakåt och kollade varför han inte följde efter.
- ”Vad är det?” Jag satte mej på huk framför honom. Han såg livrädd ut. Då blev jag rädd.
- ”Ja, jag, jag, jag...” Han avbröt meningen.
- ”Du vadå?” Jag skrek nästan så rädd var jag.
- ”Jag kan inte röra mej.”
- ”Vadå inte röra dej? Det är såklart att du kan röra dej! Det här är väl ingen av dina tricks för att få oss att bära dej hem va?” Jag tog det här som ett skämt.
- ”Nej asså seriöst, jag kan inte röra mina ben. De är som förlamade.”
