NERLAGD BLOGG !

Kap 20

Heart skips a beat

Jag och Eric rusade fram till Victor som låg avsvimmad på marken. Jag tänkte bara på en sak. Jag sträckte hastigt ut armen och lade två av mina fingrar på hans hals. Jag höll andan. Efter några sekunder så kände jag två dunkar, och sen två till. Jag suckade lättat.

- ”Han har puls.” Jag tittade på Eric och det såg ut som om han inte hade någon puls alls. Jag bad honom att sätta sej på bänken lite längre bort, så skulle jag ta hand om Victor. Han gick bort och jag lutade mej fram och lade mitt öra mot hans bröst.

- 'Dunk dunk, dunk dunk' Ja det där var ju ett bra tecken.

Jag lutade mej så att min mun var vid hans öra.

- ”Victor, jag vet inte om du kan höra mej, men din bror behöver dej.” Jag sneglade mot Eric som låg med ansiktet i hans famn. ”Okej, han behöver dej mycket! Om du kan höra mej nu, så måste du vakna! Eric är inte den enda som behöver dej. Jag behöver dej också. Vem annars ska hjälpa mej med skolan? Du måste vakna nu. Victor.. jag är rädd. Jag klarar inte det här. Och speciellt inte Eric. Snälla vakna.” Victors ögon spärrades upp hans kastanjebruna ögon log mot mej. Jag skrek åt Eric att komma och höll Victors hand så hårt att jag nästan bröt den.

- Asså seriöst jag var så rädd! Mitt hjärta hoppade några slag och..” Jag kunde knappt prata.

Victor fnissade åt mitt beteende.

- ”Kom så går vi hem.” Eric och jag började gå, men inte Victor. Vi tittade bakåt och kollade varför han inte följde efter.

- ”Vad är det?” Jag satte mej på huk framför honom. Han såg livrädd ut. Då blev jag rädd.

- ”Ja, jag, jag, jag...” Han avbröt meningen.

- ”Du vadå?” Jag skrek nästan så rädd var jag.

- ”Jag kan inte röra mej.”

- ”Vadå inte röra dej? Det är såklart att du kan röra dej! Det här är väl ingen av dina tricks för att få oss att bära dej hem va?” Jag tog det här som ett skämt.

- ”Nej asså seriöst, jag kan inte röra mina ben. De är som förlamade.”

Jakten på tonåringen

 

15 styckna med dykarutrustning, 30 styckna polismän och två tonåringar. Vi alla dök ner i vattnet på jakt efter Victor. Jag simmade först, med Eric bredvid mig och alla andra bakom. Jag var den enda som visste var han var, pga mina flashbacks jag har fått. Jag hade halsbandet som jag hade hittat i vattnet runt min hals, och ett bandage runt mitt köttsår på handen. Jag simmade längst botten som jag hade gjort förut, och såg ett vitt ljus långt borta. Jag viftade åt Eric att komma och nu såg han det också. Det var tur för att jag trodde att det bara var en annan flashback. Eric var lite snabbare än mig på att agera, så det var han som tog tag i min hand och drog mig till det mystiska ljuset.

Till slut så blev ljuset så stark så att den bländade oss helt. Vi såg bara vitt i några sekunder, men sen så hörde vi ett gällt skrik ovanför oss. Det var Victor.

 - ”Det måste då betyda att Victor är precis ovanför oss, på land.” Mer tänkte jag inte utan jag grabbade tag i Erics hand och simmade upp till ytan. I nästa sekund så var vi uppe i en mörk, kuslig grotta. Det första som vi såg var, vad vi tror, en människo fångare. Det var som en stor manick, som typ drar in människorna. Alltså det är svårt att förklara, ni skulle bara se den! Tillbaka till verkligheten.

Vi tittade bort från människo fångaren, och blicken fastnade på buren. Som var tom. Men var har Victor tagit vägen? Ett lågt skratt hördes bakom oss. Vi tittade hastigt bakåt och såg det hemska monstret som hade kidnappat vår kompis. Jag såg honom bara som ett kräk, men jag tror att Eric hade lite andra tankar i huvudet.

- ”Var är min bror?” Jag såg att Eric knöt sin knytnäve. Jag har alltid vetat att han aldrig har varit tålmodig.

- ”Åh, du menar den här lilla oduglingen?” Han håll upp människo fångaren. Jag tog ett steg framåt, rasande, men Eric stoppade mig. ”Ja, det är typ ingenting kvar av honom längre men hans själ är i alla fall här.” Plötsligt så kom det 10 'monster' till som tydligen var hans tjänare.

- ”Sätt de i buren, så får de svälta ihjäl.” Ledaren skrattade igen ondskefullt och de bar in oss i buren mot vår egen vilja. Jag försökte att ta mig ur hans grepp, men han var för stark. I nästa sekund så var vi inlåsta i en fågelbur för människor. En av Ledarens tjänare plockade upp människo fångaren och gav den till Ledaren. Ledaren sa något på ett annat språk, och det enda som vi kunde tyda var Victor. Jag vet inte om jag skulle vara arg eller rädd. Jag vet inte hur jag kände mig egentligen, men alla känslor bara rabblade upp i en endaste kaos. Jag fick ett så kallat utbrott. Och det utbrottet ledde till en flashback.

Jag såg Ledaren, som planerade någonting. Han höll i något svart och runt. Han gav den till en av hans tjänare, utan att vi märkte det. Sen så tog en tjänare mej, och en Eric.Den här flashbacken utspelas inte för så länge sedan, förstår ni. Den tjänare som bar in Eric i buren lade den där svarta och runda grejen försiktigt i Erics byxficka. Sen så såg jag inge mer.

Jag vände mig mot Eric. Det blev alldeles tyst, för att alla tittade på mig och undrade vad som hände. Det var så tyst, så jag tycktes hörde ett tickande. Ett tickande som tickade snabbare och snabbare. Ett tickande som hördes från Erics byxficka. Och det var då jag förstod det. Jag slängde mig över Eric, tog bomben ur Erics byxficka och kastade den på monsterna, som inte visste vad som hade hänt, för att det gick för snabbt. 'KABOOOOOM!' sa det och plötsligt så var monstren borta. För en sekund så trodde jag att jag hade råkat spränga upp Victors själ också, men när all rök försvann så såg vi en pojke som låg på golvet. Och pojken var Victor.