NERLAGD BLOGG !

Kap4
Familj

Nästa dag ville Eric gärna träffa min familj. Efter ett tag så gick jag med på det och jag körde honom dit med min smutsiga gamla pick-up.

”Asså jag har ingen speciellt bra känsla av det här!” Sa jag nervöst.
”Det kommer att gå bra” sa han med en sån lugnande röst att jag slappnade av. Ja, han kanske har rätt, tänkte jag för mig själv. Liksom vad kunde hända. Jag var så inne på att det skulle gå så bra med Eric och allt, att jag hade glömt bort att hela min familj är änglar! Men det kom jag inte på förrän mina föräldrar blev så förvånande av att vi kom, så att deras vingar bara flög upp från deras ryggar.
”Aaaaj!!!” skrek dem i mun på varandra. Eric blev så chockad av vingarna att han svimmade av rädsla.
”Ojdå!” sa jag och sprang till honom. Vilken tur att han landade på hundens luftmadrass, för att annars så skulle han få väldigt ont när han vakna.
”Åh, herre jösses! Stackars lilla pojken!” sa mamma när hon såg den 'lilla stackars pojken' som låg på luftmadrassen. Jag blängde på mamma för att man knappast kan kalla Eric för en liten pojke när han för sjutton är 18 år! Eric började kvicka till.
”Åh, vad är det om händer?!!” Eric satte sig upp plötsligt. Han började backa långsamt baklänges närmre och närmre dörren.
”Eric, det här är inte som du tror!” sa jag lite försiktigt.
”Jo, det är det. Ni är monster, eller hur? Odjur av nåt slag. Jag visste att du var för bra för att vara sann!” sa han och blängde på mig.
”Okej, Eric. Det kanske är bäst att berätta sanningen…” Han avbröt mig.
”Tror du?!”
”Sanningen är att jag och hela min familj är änglar med vingar som flyger upp när vi blir upphetsade eller rädda. Jag ville berätta för dig men…”
Han var redan ute genom dörren.