Kapitel 3
Kap3
Förändringar
Han öppnade dörren till sitt hus. Det var som en dröm. Nej, en fantasi. En enda önskan som alla ville ha. Jag stirrade i tomma intet. Allting finns ju här. Swimmingpool, studsmatta, all sorts mat, godis och frukter.
”Hjälp!” sa jag chockerat. Asså jag kunde inte tro det! Jag nöp mig själv i armen för att kolla om det här verkligen var verklighet.
”Aaaj!” sa jag av smärta. Jag var alldeles röd om armen.
”Vad gör du?” frågade Eric av skratt.
”Alltså det här är helt otroligt, vad fint ditt hus är! Jag är helt förstummad!”
”Haha, aah. Det brukar alla säga! Är… det… inte… hemtrevligt?” Stammade Eric upp.
”Jo gud jo! Det är ju helt otroligt!" Jag blev chockad över hur min röst lät. Det var sprickor i rösten, och det kunde man höra rätt uppenbart.
”Vad bra!” sa Eric och pustade ut. ”Men så du och Victor har alltså träffats?”
”Ja, jag är ju ny på den här skolan, så han visade mig runt lite. Och ni är tvillingar?”
”Aah, fast faktiskt så är jag 3 minuter äldre!” Han log lite hånfullt. Jag började fnittra. 10 sekunder senare så märkte jag att jag inte skulle ha gjort det, för att jag fnittrade som en gris. Jag grymtade! Och då började Eric gapskratta. Väldigt pinsamt.
”Kom upp på mitt rum, det är lite stökigt men det får väl duga för nu!” sa Eric efter sin lilla skrattattack.
”Du, jag tror nog inte att ditt rum är stökigare än mitt!” sa jag och gick upp för den oändliga trappan.
”Ditt rum är inte alls stökigt! Det är ju jätte fint!” sa jag argt, på skoj när jag kom upp till hans rum.
”Haha, ska du säga!”
”Va?” sa jag förhoppningsfullt för att jag sa att hans rum var fint och han sa ”ska du säga” och då kanske han menar att jag är fin!
”Äh, jag menar, haha, jag tror nog att jag kan säga detsamma!” sa Eric snabbt.
”Mm…” sa jag och kände att det blev en pinsam situation. Jag ville helst komma ur den.
”Ehm… ska vi sätta oss i soffan oh prata lite om ”läxor”? Sa jag och pekade med huvudet på soffan lite försiktigt. Eric hajade till och följde med.
”Ja, här är vi!” sa jag och tittade honom i hans grön-ögda blanka ögon.
”Ja” sa Eric och jag kanske såg i syne men det kändes som om att han böjde sig framåt lite. Jag gjorde det också, och plötsligt så var vi näsa mot näsa. Och sen så blev det mun mot mun…
