NERLAGD BLOGG !

Kap2
Nervös

Det blev alldeles tyst när jag kom in i klassrummet. Det verkade som om jag var den som fick alla att hålla käften. Jag gick till ett fyrkantigt bronsfärgat bord med en lapp där det stod mitt namn på. Jag antog att det var min bänk. Jag hittade stolen som var samma färg som bordet, och som gnisslade när jag satte mig ner.
”Okej, Vi har fått en ny tjej i klassen, och det är erat uppdrag att ta hand om henne. Så säg hej till Joanna allihopa!”
”Hej…” mumlade alla runt mig. Dem verkade inte så värst intresserade av lektionen.
”Men okej, då återgår vi till lektionen. Alla, tar upp sina läseböcker.” sa fröken och satte sig vid sin kateder. Då vaknade alla till och märkte att de inte hade nån läsebok med sig. Inte jag heller för den delen.
”Så, tjopp tjopp.” sa fröken. Ingen rörde på sig, och ingen sade ett knyst. Ja, då måste väl jag storma in då.
”Men fröken.” började jag. ”Hur ska man kunna läsa en läsebok om man inte har nån med sig?”
”Är det så? Har ingen en läsebok med sig?” frågade fröken ut till klassen.
Alla ruskade på huvudet.
”Jaha, då får vi väl... Äh, vi slutar, tycker jag.”
Alla precis alla, förutom jag förstås, skrek ”Jaaaaaa”, trängdes och verkligen rusade ut ur klassrummet. Plötsligt så var jag den enda som var kvar.
”Ska inte du också gå hem?” frågade fröken och tittade på mig som ett stort frågetecken. Nää, nu var det jag som var ett stort frågetecken.
”Hem?? Vaddå hem?” sa jag lite irriterat.
”Hem, där du bor!” sa fröken också lite irriterat.
”Men va? Slutar vi nu? Vi har ju bara haft en halv lektion!”
"Ja, första dagen i high School är bara sådär korta. Egentligen så ska det vara en hel lektion, men jag var lite snäll i år. Kanske lite för snäll?”
”Ah men hejdå då" sa jag, för att slingra mig ut ur den här obekväma konversationen. Jag rusade så snabbt ut ur klassrummet att jag inte märkte att det var en kille med en massa papper, skolböcker och en massa annat. Såklart så ska jag vara så dum och klumpig att jag sprang in i honom och att alla papper och grejer bara flyger i luften åt alla håll!
”Åh, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, madam.” Madam??
”Nej det var helt och hållet mitt fel, förlåt!” rabblade jag ur mig. Våra ögon möttes.
Jag blev helt chockad över hur söt han var. Men herregud det är ju läraren som visade mig runt imorse.
”Åh, hej Viktor!” sa jag.
"Aha, du har alltså träffat min tvillingbror Viktor. Hej jag heter Eric Wahlberg!” Sa han och sträckte ut sin hand för att hjälpa mig upp från marken.
”Hej! Joanna Hathaway!” Jag var så nervös, för att han var så söt. Konstigt att jag inte märkte det på Viktor. Fast i och för sig… dem ser inte precis likadana ut!
"Här kom, så ska du  få se mitt hem. Det ligger precis bredvid skolan!" Jag fick inte fram ett enda ord!