NERLAGD BLOGG !

Kap9
Sanningen

- ”Joanna, Joanna. Vakna” Det snurrar i mitt huvud. Jag såg mamma sitta vid min säng.
- ”Var är jag?” Jag har verkligen ont. Jag måste ha slagit mig hårt i huvudet.
- ”Du är på sjukhuset. Du svimmade.” Hon såg bra arg ut. Jag vet varför.
- ”Jag vet att jag inte skulle ha smitit, men jag behövde. Åh det är mitt fel att 3 styckna redan vet min hemlighet på bara några veckor...”
- ”Vänta 3?!” Mamma la armarna i kors framför bröstet.
- ”Ja, hehe... Victor, Eric och Kiera.”
- ”Kiera?! Joanna!”
- ”Du då? Har du någonting att berätta?!” Nu var det min tur att lägga mina armar i kors framför bröstet.
- ”Nej?” Hon var envis.
- ”Berätta om mormor.” Jag måste gå rakt på sak.
- ”Ja, hon var som oss en ängel.”
- ”Nu ljuger du!”
- ”Va? I alla fall, så synd att hon är död.”
- ”Nej, nu ljuger du igen.” Hon tittade argt på mig. Vi hörde någon komma in. Och jag vet vem!
- ”Heej!” sa mormor och stormade in med blommor. Mamma blev rasande. Hon visade ingenting men man såg allt det röda i hennes ansikte.
- ”Har du sagt att jag är död? Det var lågt, Lily!”
- ”J... Ja... Jag... ”
- ”Kom inte med några ursäkter, Lily. Hon vet om att Kiera är hennes syster också. Och att hon är prinsessa själv över Genovia”
- ”Och det var så jag svimma'”
- ”Men hur fick Kiera reda på att Joanna är en ängel?” Både jag och mormor suckade och sa:
- ”Eric!!”

- ”Men mamma, du kan inte göra såhär!” Vi satt i bilen till Erics hus.
- ”Om inte han får smaka på sin egen medicin så kommer han att fortsätta! Och om han fortsätter, så är vi rökta. Och då pratar jag bara inte om dig. Om det är en sak som är viktigast här så är det att han inte får reda på att du egentligen är Jonnarica Isabella Vasilissa Hathaway, prinsessa och ängel över...”
- ”...över Genovien, jag vet!” Vi svängde in på den lilla grusvägen som jag föll ihop på. Jag suckade nervöst. Vi var nära. Det kunde jag känna. Och den natten som jag sprang så kröp jag inte så långt från grusvägen. Mamma stannade bakom en grön Audi. Jag tittade på det vackra vita huset som var Erics. Jag såg också min skola. St: Sadda. En vanlig high school skola för vanliga ungdomar. Till skillnad från mig. Jag borde egentligen gå i en skola för missfoster. Jag är både en ängel, prinsessa över Genovien och syster till Kiera!? Helt otroligt! Medans jag har suttit här i min lilla värld, så har mamma redan hunnit ringa på deras ringklocka. Jag sjönk ner i bilsätet så att dem inte skulle se mig. Deras husmor, Agda, öppnade, igen. Hon öppnar alltid. Just det, Eric föräldrar dog i en bilolycka, så Agda är den som tar hand om dem nu. Jag hörde ingenting av vad dem sa så jag vevade ner rutan lite för att höra bättre.
- ”Är Eric hemma?” frågade mamma. Hon går rakt på sak. Precis som jag.
- ”Ja, visst, ett ögonblick.” Hon gick in men var tillbaka 30 sekunder senare med Eric i armen.
- ”Jag lämnar er ifred.” Agda gick.
- ”Hej miss Hathaway.” sa Eric lite försiktigt. SLAP Hon bitch slapade honom.
- ”Det är fru faktiskt.” SLAP, SLAP. Jag trodde aldrig att min mamma var så hemsk. Jag vevade upp rutan igen för att jag inte ville höra Erics oskyldiga och smärtsamma skrik. Jag höll för öronen, blundade och ville bara sjunka ner. Det kunde bara inte bli värre. SMASH, föresten, jag tar tillbaks det. Jag fick miljoner små splitter på mig men jag skyddade mig med min tröja över mitt ansikte så jag fick bara små sår på kroppen. Det var Victor som hade slagit sönder bilförarens fönster med ett slagträ.
- ”Är du inte riktigt klok!!!!!!” skrek jag av smärta.
- ”Be henne att sluta misshandla min broder!!” Jag tittade åt mammas håll, och såg Eric ligga på marken alldeles blodig. Som jag.