Kapitel 18
Kap18
Åkturen till helvetet
'Brum brum' Bilen startade och vi körde iväg i en väldans fart. Hela polisstyrkan, dykarutrustning + jag och Eric, alla satt i en klump i bilen påväg till samma bro som Victor försvann på. Jag var själva ledaren över åkturen. Ja, ni kommer väll ihåg mina fina små flashbacks? Jag såg Victor och var han tog vägen, så nu ska vi åka och rädda honom. Att ta med hela polisstyrkan var nog lite att ta i, men det är bäst att inte klaga.
- ”Åh, hur mycket är det kvar?” gnällde Eric med ett stön, och han såg riktigt grön ut av illamående.
- ”Inte alls långt kvar.” Jag tittade hastigt på en vägskylt och märkte att jag skulle säga något.
- ”Sväng höger här.” sa jag och pekade in på en smal väg. Vi åkte förbi en glasskiosk och då insåg jag att vi var framme. Jag sprang ner till bron med Eric hack i häl och tvärstannade vid slutet.
- ”Ja, nu är det bara för poliserna att ta de där dykarutrustningarna och hoppa i.” sa Eric och tog en snabb blick mot vattnet. Alltig blev svart i mina ögon och plötsligt så kändes det som jag tittade igenom någon annans. Jag tittade åt höger och såg mig stå där med slutna ögon. Jag måste alltså vara Eric.
Jag tittade ner igen och såg något som skymtade i vattnet. Plötsligt så blev det där skymtet till någon som var väldigt suddig. Men senare så började han att klara upp sig.
- ”Var inte rädd, Eric.” sa spegelbilden i vattnet.
”Det är jag, Viktor!” Han trodde inte vad han hade hört. Sa spegelbilden just Viktor? Hans försvunna broder, hans tvillingbroder. ”Men hur…” sa han förtvivlat för sig själv. Spegelbilden såg ledsen ut och avbröt långsamt: ”Den tog mig! Den drog mig under vattnet tills mina andetag tog slut…” Jag vaknade upp i mig själv. och, utan att tänka mig för, så dök jag ner i vattnet, utan dykarutrustning. Jag hörde Eric skrika 'NEEEJ, du kommer att skada.. ' efter mig. 'dig' fortsatte jag meningen i mitt huvud, men jag orkade inte bry mig. Jag simmade så långt ner, på botten, och försökte att se nånting i det här smutsiga saltvattnet. Jag kravlade mig framåt mot något som jag insåg var ett ljus. Jag drog händerna fram och tillbaka i sanden, och stötte in i något hårt. Jag tittade på min hand som var röd av blodet, men det sköljdes snabbt iväg. Jag fick ett djupt köttsår, men jag stängde in smärtan. Jag såg att det var en sten som jag hade stött in på, men bredvid stenen så låg något som skymtade silver. Jag tog upp det, och vid ett väldigt dåligt tillfälle, så fick jag en till flashback.
Den här gången så såg jag Victor och Eric sitta vid sängen, lite innan jag tog en stege och kikade igenom fönstret när de försvann i ett glittrande sken. Eric tog av något från hans hals och satte den på Victor. Det var halsbandet som jag håller i nu, och halsbandet som jag gav Eric det tillfället på fotot. Den måste ha ramlat av när monstret drog ner Victor under vattnet.
Jag vaknade ur flashbacken och bara några sekunder senare så kände jag att jag inte hade någon luft kvar. Jag var för svag att simma uppåt så jag sjönk ner långsamt. Det sista jag såg var en person med dykarutrustning som dök efter mig. Jag vaknade senare med alla över mig. Jag satte mig upp och försökte att kravla mig ner i vattnet igen, men Eric hindrade mig.
- ”Sa jag inte att du skulle skada dig! Vad var det som du såg där nere egentligen?” Jag tittade ner på mina knän, på försök att komma ihåg vad som hände.
- ”Jag simmade ner längst på botten, och försökte känna om det var något där. Sen så fick jag det här..” Jag visade upp min hand som såg mycket värre ut nu än vad det gjorde förut. ”.. och så hittade jag det här.” Jag tog av mig halsbandet från min hals och lade det i Erics hand. ”Det är Victors.” Eric blev förstummad så jag fortsatte. ”Jag hittade den ganska långt ut i havet, så nu har vi iallafall något att gå på.” En i polisstyrkan gick fram till mig, tog min hand och sa: ”Nu kör vi.”
